Samhall började planera för entreprenad och personaluthyrning på 80-talet. Tanken var att ordna ett alternativ för dem som ville komma ut och pröva något annat än den egna verkstaden. Enligt dåvarande generaldirektören Gerhard Larsson låg ambitionen på runt 1 000 personer i uthyrning, eller 2-3 procent av de anställda. Man ansåg att verksamheten inte fick växa för mycket eftersom många av de anställda kräver den trygghet och det dagliga stöd som finns på en fast arbetsplats.
Ja så tyckte man då, frågan är vad har ändrats sen dess? Nu är det denna verksamhet som enligt företaget ska växa obegränsat i princip även där det inte finns en marknad för det. Men människorna behöver fortfarande det som G. Larsson beskrev då.
Det är bland annat detta faktum som gör att folk slås ut dem som har svårast få ett jobb på den reguljära marknaden detta väljer företaget att blunda för.
Man kan inte vara för handikappad för att kunna ha ett jobb på samhall det är sanningen och den har gällt länge och nu på senare år ännu mer i takt med att man avvecklat fler baser och industrier.
Snart är vi där då man med rätta kan börja ifrågasätta Samhall som det företag som ska rehabilitera människor till ett jobb på öppna marknaden det man redan nu kan ifrågasätta är företagets ansvar för de människor som behöver ett arbete med trygghet och kontinuitet vilket faktiskt också är ett av Samhalls uppdrag, fokuseringen på övergångar talar sitt tydliga språk i dagens Samhall och det sker på de svagastes bekostnad. Senaste beviset kom nu när regeringen enligt budgeten satsar 104 miljoner till på samhall vilket inte räcker för hela uppdraget för att bibehålla verksamheten skulle enligt samhalls egna beräkningar behövas 300 miljoner. Taleskvinnan Marianne Nilsson Samhall region Växjö säger till radio Kalmar att man hoppas kunna använda dessa pengar till att få ut folk på öppna marknaden dvs. övergångar, man har alltså inte en tanke på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden som jobbar på samhall som är beroende av den trygghet som Larsson pratade om på 80-talet. Heller ingen tanke på dem som är arbetslösa och funktionshindrade som behöver ett jobb på samhall.
Regeringen borde satsa mer pengar på samhall om man menar allvar med sitt löfte att minska utanförskapet.
Många borde också förstå att ett arbetshandikapp kan uppstå på bråkdelen av en sekund. Man kan i framtiden behöva ett jobb på Samhall. Men ska den möjligheten finnas kvar behövs det mer resurser och en företagsledning som slutar blunda för fakta.
2003 tjänade Birgitta Böhlin Samhalls VD 2.1 miljoner om året, finns det någon som tror att det inte har ökat nu? Detta hoppas vi att fackets förhandlare som nu snart sätter sig i förhandlingar om ett nytt kollektiv avtal har i åtanke. Företaget bekostade ny logga lade ner över 15 miljoner för detta varumärke, man presenterade det för oss anställda under former som liknade dagisverksamhet. Ska man behandla folk som jobbar och sliter på detta sätt?
Man blir upprörd av ledningens oförmåga att se verkligheten. När vi befinner oss i denna verklighet dagligen.
Ann-Christine Ericksson Johnny Olsen Håkan Bäcker
Mats Josefsson Mikael Nilsson Karl Roskvist
Britt-Marie Magnusson Lena Hansson Per Holm
Anställda på Samhall AB
3 kommentarer:
Samhall håller snabbt och säkert på att förlora sim viktiga funktion.
Fortsätt strida. jag håller med till 100 %.
Fackräven från Lindås.
ja det har pågått länge snart går det inte hålla på så här om man menar allvar med reabilitering och att alla ska vara med allas rätt till arbete./Micke
Det rimmar illa med att alla ska arbeta efter sin egen förmåga.
Den där Littorin har jag inte mycket till övers för.
Det skulle vara spännande med lite fakta i fallet. Jag har lite att jämföra med sedan tidigare.
Skicka en kommentar