torsdag, november 20, 2008

Lågkonjunkturen är faktum i Sverige och Samhall AB är utan strategi för att möta den! De anställda får betala priset!

Uttalande 2008-11-20
Samhall har medvetet satsat stort på något man kallar för bemannade lösningar i andra företag i samband med satsningarna har de egna enheterna drastiskt minskat, men inte bara det faktum att det är färre enheter och baser Kvalificerade arbetsuppgifter inom industrin har medvetet kastats ut kvar är arbete som förpackning enklare montering rätt ofta så räcker inte detta till alla utan på många håll i landet sitter anställda helt sysslolösa i långa perioder. De arbeten som finns är monotona och sliter på redan sliten personal i många fall.
Vi tror de flesta förstår hur jobbigt det är för anställda att gå till sitt jobb för att sitta av tiden det är inte utvecklande känns nästan som en bestraffning men var i ligger brottet? Är det ett brott att ha funktionsnedsättning och sjukdomar i Sverige idag? I lågkonjunkturens spår riskerar flera få sitta sysslolösa inom Samhall.
Samhall har ingen som helst annan strategi idag än just service och tjänster plus bemannade lösningar, när lågkonjunkturen nu slår till den värsta på flera decennier står man nu med byxorna nere vid fotknölarna. Bemanningsföretag och visstidsanställda är dem som först få gå! Detta har samhalluppropet varnat för sedan 2007 men för döva öron nu ser vi att farhågorna var riktiga. Samhall får allt svårare att genomföra utveckling av sin personal och att i övrigt följa ägaren den svenska statens mening och syfte med verksamheten. ett exempel i Olofström lägger Samhall ner enheten samtidigt säger man att man ska hitta jobb i Olofström till sina anställda, man behöver inte vara geni för att förstå det svåra i denna ekvation I Olofström har det varslats många kanske de stället i Sverige som drabbats hårdast. Hur ska människor med arbetshinder kunna konkurrera med de "friska" som blir uppsagda? Det är knappast smart gjort av staten! Där behövs ju verkligen statliga jobb.
Den ökande pendling som blivit till följd av samhalls medvetna strategi sliter på personalen och tenderar att göra dessa sjukare och därmed närmare förtidspensioneringar. Det är även en slitning på vår miljö med ökande koldioxidutsläpp direktanställd personal sitter snart hela dagarna i en bil för att åka runt till personal och man hinner helt enkelt inte med personalen överallt, det är mycket tufft att vara personalledare idag men dem vågar inte protestera av rädsla för att mista sitt jobb denna rädslan ökar naturligtvis när det dessutom är lågkonjunktur.Rädslan finns, för ledningen är sådan det vet man folk har tidigare fått gå man har statuerat exempel!
Men det finns en gräns för alla anställda till sist måste man göra det rätta att säga ifrån när man märker att uppdraget från ägarna blir svårare att följa då är man skyldig att säga till om man tycker samhalls verksamhet är viktig och man vill vara lojal med ägarna det svenska folket. Det har vi i samhalluppropet gjort nu sedan juli 2007. Men arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har inte ännu velat träffa oss öga mot öga. Vi tycker det ligger i hans intresse att Samhall ska fungera. Eller struntar han och regeringen numera i utanförskapet ett utanförskap som nu i det egna statliga bolaget samhalls strategilösa tänkande tenderar att utökas?


till samhalluppropet