lördag, november 12, 2011

Du vet, det vi vet!

Kylan gör sig denna morgonen tillkänna.

sitter och tittar ut genom fönstret här hemma.

Jag saknar dig så väldigt mycket, nästan hela tiden är det så.
Att nära intill dig få krypa och kylan då avtar,så hade vi det då.

Jag lever mycket i nuet så brukar det vara för mig.
Men inget är ju som vanligt när det gäller just dig.

Man kan kalla det nostalgi fantasi ja var man vill men kan inte dig glömma.
Men känslor finns där dem säger inte sluta nu med att sitta och drömma.

Kylan kommer så småningom att försvinna i väg då finns värmen som då igen sakta tar över.
Du vet vad jag finns, du känner mig så väl du vet käraste vän, du vet ju vad vi behöver.

Därför kan jag stå här och på dig länge få vänta.
Men tiden använder jag och få lov till att längta.



.

1 kommentar:

Ewas blogg sa...

Du skriver så mycket fint micke många fina dikter verkligen!
Dikter som berör ska du veta!
Man tänker tillbaka på den korta tid vi fick tillsammans!(av olika orsaker)Men mina tankar finns kvar hos dig kramar <3