fredag, augusti 05, 2011

Att finnas. Att leva. Att känna.

När du funnit den stora kärleken, men du ändå är ensammare än någonsin.

Kärleken är härlig men inte alltid bli det som man trodde eller hoppades.
Ska man då förkasta den? Eller ska man kämpa för den?


Dessa frågor vill jag finna svaren på.
Men svaren finns inte alltid att finna eller ta tid att hitta..




Vet att du håller av mig du säger ju det ofta.
Vet att du uppskattar mig vet att du bry dig om mig.
Du vet att jag älskar dig, men vet du vad du vill?




Vill du ha mig helt? Eller vill du bara ha mig ibland?
Jag känner ju ändå ofta att du bry dig om mig.
Jag vill inte bryta vår kontakt, du säger också att du vill ha kontakt med mig.




Är jag för självisk när jag längtar efter allt? Att få älska dig och bli älskad av dig.
Jag tro jag vet vad jag vill, men ibland tvivlar jag ändå på vad jag känner, och vad jag vill.


Min kärlek till dig finns där hela tiden. Den är för mig lika närvarande som livet självt


Att finnas. Att leva. Att känna.
Det är för mig att få älska dig!












.

Inga kommentarer: