Känslorna finns kvar dem jag för dig känner under ytan dem består.
Dessa känslor känner jag hela tiden varje dag och inte minst kändes dem igår.
När du skrev till mig och jag läser var det där inte minst mellan raderna står.
Som en deg som jäser ibland starkare än vanligt, en märklig sak.
Men jag får inte tänka så för det kommer aldrig bli något bak.
Får lära mig leva med denna smuliga lätt överjästa men aktiva kärleksdeg.
Jag är så pass gammal nu ändå och betraktas nog av dig som väldigt seg.
Att jag inte då kunde ge dig det du ville ha troligtvis av mig hoppats kunna få
Det är nåt jag får nu leva med varje dag varje år, men inget finns nu att göra ändå.
Tiden som har gått det går som sagt är,ej vrida klockan tillbaka.
Så vi kunde fortsätta och förbättra gemensamt baket av vår kärlekskaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar