När natten består av grubblerier, bli dagen lång och innehållslös.
När sömnen sviker gång på gång, bli man trött och fantasilös.
När man känner man inte kan påverka, bli man mindre ambitiös.
När vänner sviker bli det som ett tomrum, man känner då sig maktlös.
Jag tror alltid gott om alla, men nu sitter man här dummast av alla.
När livet känns tungt bli det svårt att då förstå, varför man på jorden går!
Men uppenbarligen har jag ändå en roll och kanske för någon spelar en roll.
Man får hoppas det vänder, jag har det nog själv i mina händer.
1 kommentar:
Tror man gott om sina medmänniskor är man definitivt inte dummast.
Livet kan vara tungt, men kan det vara tungt kan det också bli lätt. Det går upp och ner, så är livet.
Skicka en kommentar