Östran idag

Johnny Olsen och Mikael Nilsson är besvikna på att de inte ges möjlighet att få praktikplats på Samhalls fabrik i Lessebo foto: Anders Karlsson

Känner sig svikna
Samhalls löften om utveckling klingar tomt för Johnny och Mikael
EMMABODA
Ända sedan beskedet om nedläggningen av fabriken i Emmaboda kom förra hösten har Mikael Nilsson och Johnny Olsen, som var ordförande och vice ordförande i den lokala fackklubben på Samhall, kämpat för att Samhalls VD Birgitta Böhlin skulle komma på besök, och på plats se effekterna av besluten man fattat.

Dock utan något resultat och de har båda även skickat flera brev till henne där de beskriver sin egen och kollegornas situation efter nedläggningen i Emmaboda.
Har inte kommit
Någon VD har inte dykt upp, men härom dagen fick Mikael Nilsson i alla fall ett svar på sitt senaste brev.
Ett svar med innebörden att hon visst hade sett hans brev men också med andemeningen att det inte är någon mening att besvära henne mer med deras bekymmer.
Istället hänvisar hon i fortsättningen all kommunikation till regionchefen Anders Knutsson i Växjö.
Mikael Nilsson, som numera tvingas gå helt sjukskriven istället för att jobba fyra timmar som tidigare.
Han visar svaret han fick från Birgitta Böhlin, som hon inte själv författat utan gett Anders Johansson i uppdrag att skriva åt henne:
Fullt förtroende
"Jag har läst dina mail. Vad jag förstår har du och din personalledare och arbetsområdeschef samtal om din arbetsplats och framtida arbetsuppgifter. Jag har fullt förtroende för att man i region Växjö kan hantera och lösa detta på bästa sätt. Jag vill därför uppmana dej till att i fortsättningen ha dessa kontakter direkt med din personalledare. Jag kommer i fortsättningen att vidarebefordra eventuella brev och mail direkt till region Växjö och överlåta på dem att svara dej."
Heter det i svaret från Birgitta Böhlin.
Något som får Mikael Nilsson att sucka djupt:
- Om regionchefen hade agerat så hade jag ju aldrig behövt vända mig till VD:n...
Och Johnny Olsen för sin del är nu på väg att följa Försäkringskassans förslag om att söka förtidspension eftersom Samhall inte kan lösa så att han längre kan ta sig till och från jobbet.

De har båda begärt att få praktik vid fabriken i Lessebo, men utan resultat.
Johnny har även han skrivit brev till Birgitta Böhlin och påtalat den bekymmersamma situationen:
"Jag tycker inte detta är den utveckling företaget lovat mig utan det är precis tvärtom. Jag kunde jobba och känna mig nyttig och tjäna egna pengar på samhall i Emmaboda nu är jag förbrukad, nu ska jag tvingas leva på sjukersättning. Mina handikapp är de samma som när jag jobbade i Emmaboda. Jag blev av en chef lovad hjälp med transport till och från arbetet men det var ingen sanning bakom orden", konstaterar han i brevet och fortsätter:
Sjukersättning

- Jag tvingas ta sjukersättning nu för att kunna överleva p.g.a. arbetsbrist du vet liksom jag att Samhall inte får säga upp folk på grund av arbetsbrist.
- Jag anser nu att man har gjort det, därför kommer jag kontakta mitt fackförbund för möjligheten att driva detta ärende vidare, med andra ord en uppsägning har i praktiken skett av mig, en osaklig sådan.
Och beskedet att det inte finns plats i Lessebo för honom eller Mikael har de svårt att köpa.
- Det känns konstigt att de säger att det inte finns plats där, men samtidigt vet jag av andra som jobbar där att de kör övertid för fullt på kvällar och helger. Detta trots att det i Samhalls avtal heter att just övertid ska undvikas i största mån.
Ingen praktikplats
Än mer irriterad blev Mikael när han läste det senaste numret av Samhalls egen personaltidning där Birgitta Böhlin uttalade sig:
- Där skriver hon att "hela vårt existensberättigande handlar om att lyckas med utvecklingen av alla som jobbar i företaget. Det gör vi genom arbete", berättar Mikael.
- Med tanke på vår situation innebär ju det att hon faktiskt säger att Samhall inte längre har något existensberättigande, säger han och ler lite snett.
- Dessutom uttalar hon sig och säger att "det kan behövas olika former av inspiration och stöd på det personliga planet för att man ska se möjligheter och pröva nytt, för att anmäla sig till en utbildning, för att pröva en praktik för att byta arbetsuppgifter".
- Sen är det ändå stopp när jag vill prova på något nytt och få en praktikplats i Lessebo...
- Ja, det är så mycket skitsnack som inte stämmer ett dugg med verkligheten så man vet inte vad man ska ta sig till, säger Johnny Olsen upprört.
Han bor själv i Broakulla och kan inte på rimliga tider ta sig till jobbet i Nybro som han anvisats.
Löftet hölls inte

- De lovade från Samhall att det skulle ordnas med transporter men inte blev det så. De kan inte ens hjälpa mig så jag kommer till Nybro eller Lessebo.
- Jag orkar kanske bara vara iväg fem timmar per dag, men det vore väl ändå bättre att jag hade ett jobb och kunde arbeta det lilla jag kan och få betalt för det , än att jag ska gå hemma här och vara förtidspensionerad trots att jag inget hellre vill än att kunna jobba, och nu förlorar en massa pengar för det, undrar han.
Johnny blev till slut skickad till Nybro på rehabilitering, och hittade sedan själv ett jobb på cykelavstånd där han skulle pröva på att jobba men det gick inte:
- Nej tyvärr, det jobbet innebar att jag måste göra höga lyft och det klarar jag inte av. Annars hade det varit väldigt bra.
Och för Mikael, som i våras hade praktik på Vissefjärda Pall en tid, finns heller inget jobb att erbjuda.
- Jag har varit inne i Nybro sedan i maj, men där finns väldigt lite att göra, och jag måste dessutom ha variation på arbetsuppgifterna för att klara av att jobba och det finns ingen möjlighet för dem att ge mig där.
Jobbar övertid

- I Lessebo däremot har de väldigt mycket mer att göra och de tvingas jobba övertid. Likafullt finns det ingen plats för mig där, inte ens för att få praktik där, säger han och skakar på huvudet.

Både Johnny och Mikael är fullt övertygade om att det hela istället handlar om att de som fackliga företrädare kämpade hårt mot ledningens beslut, för att rädda fabriken kvar i Emmaboda, och att ledningen nu försöker se till att de inte ska kunna jobba vidare inom Samhall.
- Det skulle de inte säga rakt ut, men det är ju rätt uppenbart. Varför skulle det annars inte finnas plats för just oss i Lessebo, när de andra måste jobba övertid, och när de dessutom förklarat för en annan person som tidigare jobbat där att det visst finns plats för henne där om hon skulle vilja komma tillbaka, suckar Mikael Nilsson och Johnny Olsen.
Djupt besvikna över behandlingen från ledningen på det företag där de under många år har jobbat, och som fram till nedläggningen av fabriken i Emmaboda i vintras fungerade som en viktig rehabiliteringsmiljö i arbetslivet för dem.

Anders Karlsson